Om du såg sanningen skulle du se mig på ett annat sett.
Det skulle inte vara samma jag, inte samma du och inte samma vi.
Nu, nu ser du mig så som jag vill bli sedd, som om allt var okej.
Så som jag inte är. Så som jag vill vara.
Om du såg sanningen skulle du kolla snett.
Behandla mig fel, som du anser är rätt.
Men är fel för mitt hjärta och min själ.
Du skulle inte hjälpa, bara förstöra.
Du skulle istället för att hjälpa mig att stå, se ner på mig och få mig att falla.
Se ner på mig för att jag känner, känner en olidlig smärta inom mig.
Känslan inom mig som får mig att känna mig värdelös, otillräcklig, och bara helt enkelt fel.
Den känslan förstår inte du, inte när den är inom mig, och inte när den suttit där i så många år.
Förstår du nu hur enkelt det är att ljuga? Ljuga för sig själv och dom runt omkring.
Jag ler, jag skrattar och mår bra, jag skriker, gråter och hoppas på att ta mina sista andetag.
Man kan ljuga och leva en lögn. Man kan vara ärlig och se sanningen.
Men när du kommer till vägkorsningen i ditt liv, kan du då skilja på lögn och sanning? Kan du då skilja på fantasi och verklighet? Kan du göra det val som avgör din framtid?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar