Varför måste problemen gå så långt? Så långt att det kan vara för sent.
För det ringer ju faktiskt inte i någons varningsklockor förens problemen blivit ytliga.
Förens någons handleder sakta försvinner.
Förens någons kropp långsamt förtvinar.
Era varningsklockor ringer inte förens det är för sent.
Det spelar ingen roll hur själen mår
Inte hur många tårar man vill gråta fast inte kan
Att självkänslan är på noll
Eller att självförtroendet är så långt borta det kan bli
Nej, för Ingen ser det inre kaoset, det som egentligen orsakar det som sätter igång era varningsklockor.
Varningsklockornas ringande kan vara slutet på något som aldrig skulle ha börjat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Moa, jag lyssnar mer än gärna om du vill prata. För du vet ju att jag älskar dig sötnos <3
Skicka en kommentar