.

sätter på musiken som jag vet drar mig tillbaka
tillbaks till där jag började,
som jag bara för någon dag sen var så långt ifrån.

idag spelar det ingen roll hur hårt jag kämpat
idag spelar det ingen roll hur högt upp jag kommit
inget sånt spelar någon roll
när man är tillbaka på noll

att åka iväg ett tag nu, blir nog skönt
inte tid att gråta
men vad hjälper det
när skiten står kvar och väntar
innanför sovrumsdörren när man kommer hem

rädd för att helt ärligt säga att jag inte mår bra
rädd för att helt ärligt säga
att se dig i ögonen och få vara i dina armar
skulle göra så stor skillnad.

en del av mig vill att du stannar kvar,
en del av mig önska att jag inte ens visste ditt namn

delen av mig som vill att du stannar är den del som fortfarande hoppas
delen av mig som önskar att jag inte visste ditt namn är den del som vågar inse
inse att det faktiskt inte finns något vi

allt det du sagt som fått mig att le
är nu saker som fått mig att tvivla

nu har du sagt dina ord, sätt dom i rörelse.

jag orkar vänta, men vet inte om jag kan.

men för att göra det så det inte handlar så mycket om dig
så ska jag säga hejdå, lämna dig bakom fysiskt.
eftersom redan nu så vet jag att jag inte kan lämna dig psykiskt.
försöka att inte skylla nånting på dig
fastän det är dig jag lägger all skuld på
komplicerat är vad det är.
men ändå förstår jag det så mycket mer än jag förstår dig
jag förstår inte hur du tänker,
känner du nånting alls?
säger hejdå för en vecka eller två
sen ser vi hur det går,
botten är nådd,
ska du med ner?